Moderata samlingspartiet – de konservativa

 

Moderaternas historia tog sin början i och med bildandet av det Allmänna valmansförbundet år 1904. Därefter bytte partiet namn till Högerpartiet år 1952, för att slutligen döpas om till Moderaterna år 1969.

Ursprunget till partiet står att finna i de konservativa grupper som fanns i den svenska politiken under slutet på 1800-talet. Grundaren till Allmänna valmansförbundet var Gustaf Fredrik Östberg, som alltså blev dess första partiledare.

Under 1930-talet uppstod en spricka i partiet som grundades i hur man skulle förhålla sig gentemot den nazism som sett dagens ljus i Tyskland. Det dåvarande ungdomsförbundet sällade sig till dem som sympatiserade med nazisterna, vilket i förlängningen ledde till att allt samarbete mellan moder- och ungdomspartiet upphörde. Senare bildades ett nytt ungdomsförbund med namnet Ungsvenskarna.

Ända fram till 1970-talet stod Moderaterna ständigt i skuggan av Socialdemokraterna, som var det dominerande partiet. I och med partiledaren Gösta Bohman fick man dock ett uppsving, och man lyckades också få till stånd ett samarbete med Folkpartiet och Centerpartiet. Bohman styrde partiet bort från den tidigare konservatismen till en typ av liberalkonservatism, som ända sedan dess har varit ett riktmärke för partiets politik.

Ideologi

Liberalkonservatismen innebär i stort sett en kombination av konservativa värderingar, såsom respekt för traditioner och familj, och liberala tankar som marknadsekonomi och individens fri- och rättigheter. Till skillnad från socialistiska partier anser Moderaterna att staten ska ha relativt liten makt över medborgarna, vilket till exempel innebär en mindre utbyggd välfärd.

Under senare tid har partiet under namnet Nya Moderaterna och partiledaren Fredrik Reinfeldt lanserat sig själva som det ”nya” arbetarpartiet.

Moderaterna fick ett historiskt bra valresultat och tog över regeringsmakten år 2004 och behöll den fram till 2012.

I valet 2014 fick man 84 representanter i riksdagen.