• Home
  • Författare: admin

Moderata samlingspartiet – de konservativa

 

Moderaternas historia tog sin början i och med bildandet av det Allmänna valmansförbundet år 1904. Därefter bytte partiet namn till Högerpartiet år 1952, för att slutligen döpas om till Moderaterna år 1969.

Ursprunget till partiet står att finna i de konservativa grupper som fanns i den svenska politiken under slutet på 1800-talet. Grundaren till Allmänna valmansförbundet var Gustaf Fredrik Östberg, som alltså blev dess första partiledare.

Under 1930-talet uppstod en spricka i partiet som grundades i hur man skulle förhålla sig gentemot den nazism som sett dagens ljus i Tyskland. Det dåvarande ungdomsförbundet sällade sig till dem som sympatiserade med nazisterna, vilket i förlängningen ledde till att allt samarbete mellan moder- och ungdomspartiet upphörde. Senare bildades ett nytt ungdomsförbund med namnet Ungsvenskarna.

Ända fram till 1970-talet stod Moderaterna ständigt i skuggan av Socialdemokraterna, som var det dominerande partiet. I och med partiledaren Gösta Bohman fick man dock ett uppsving, och man lyckades också få till stånd ett samarbete med Folkpartiet och Centerpartiet. Bohman styrde partiet bort från den tidigare konservatismen till en typ av liberalkonservatism, som ända sedan dess har varit ett riktmärke för partiets politik.

Ideologi

Liberalkonservatismen innebär i stort sett en kombination av konservativa värderingar, såsom respekt för traditioner och familj, och liberala tankar som marknadsekonomi och individens fri- och rättigheter. Till skillnad från socialistiska partier anser Moderaterna att staten ska ha relativt liten makt över medborgarna, vilket till exempel innebär en mindre utbyggd välfärd.

Under senare tid har partiet under namnet Nya Moderaterna och partiledaren Fredrik Reinfeldt lanserat sig själva som det ”nya” arbetarpartiet.

Moderaterna fick ett historiskt bra valresultat och tog över regeringsmakten år 2004 och behöll den fram till 2012.

I valet 2014 fick man 84 representanter i riksdagen.

Miljöpartiet de gröna

 

Miljöpartiet de gröna är det näst yngsta partiet i Sveriges riksdag, bildat år 1981 i samband med att Sverige skulle rösta för eller emot kärnkraften. Initiativtagare till det nya partiet var den tidigare riksdagsmannen för Folkpartiet, Per Gahrton. Tanken var att Miljöpartiet skulle vara ett mittenparti – varken till höger eller vänster – som hade ett ekologiskt och hållbart samhälle i fokus.

I och med valet år 1985 kom man för första gången in i riksdagen, men åkte ut igen år 1991. Inför valet 1995 kampanjade man därför hårt och lyckades med en återkomst till riksdagen.

Ideologi

Miljöpartiets ideologi vilar på tre grundbultar, som inbegriper solidaritet med djur och natur, med kommande generationer, samt med alla jordens människor. Utgångspunkten är att partiet ska hålla sig utanför de traditionella vänster- och högerblocken, även om man på riksplanet allt som oftast har samarbetat med Socialdemokraterna, och i vissa fall också med Vänsterpartiet.

Miljöpartiet är det enda riksdagsparti som inte har någon partiledare, utan istället väljer två språkrör, ett manligt och ett kvinnligt. De nuvarande språkrören är Gustav Fridolin och Isabella Lövin.

I valet 2014 fick Miljöpartiet de gröna 25 representanter i Sveriges riksdag.

Centerpartiet – tidigare Bondeförbundet

 

Centerpartiet marknadsför sig ofta som Sveriges enda landsbygdsparti och hamnar ofta i konflikt med Miljöpartiet om vilket parti som egentligen är det mest framåtskridande inom miljöpolitiken. Partiet grundades redan år 1910, då under namnet Bondeförbundet, av Carl Berglund. Syftet var att föra lantbrukarnas talan – en grupp som ansåg sig missgynnade av mycket av den politik som fördes i landet.

På 60-talet bytte partiet namn till Centerpartiet, och i valet 1973 lyckades partiledaren Thorbjörn Fälldin nå det historiskt högsta valresultatet någonsin, och kunde därmed bilda regering tillsammans med Folkpartiet och Moderaterna.

Fälldin ersattes av den första kvinnliga partiledaren någonsin för ett svenskt riksdagsparti, nämligen Karin Söder.

Centerns hjärtefrågor rör sig huvudsakligen om miljö, landsbygd, småföretag och arbete. Man är också ett uttalat liberalt parti som verkar för en decentralisering på flera plan.

Annie Lööf är partiets nuvarande ledare, och efter en svajig start har hon den senaste tiden lett Centerpartiet till nya högre opinionssiffror.

I valet 2014 fick partiet 22 riksdagsledamoter.

Vänsterpartiet – socialister och feminister

 

Vänsterpartiet har sin grund i en socialistisk och feministisk politik, men har ursprungligen kommunistiska rötter. Sveriges Kommunistiska parti grundades år 1921, varefter man bytte namn till Vänsterpartiet Kommunisterna år 1967. Sedan 1990 går partiet under namnet Vänsterpartiet, och man har nu sagt upp allt samband med kommunismen.

Under 60-talet protesterade partiet starkt mot Vietnamkriget, samtidigt som man förlorade stöd på grund av de fruktansvärda invasioner som Sovjet utsatte bland annat Tjeckoslovakien för. Även om partiordföranden C.H. Hermansson fördömde Sovjets agerande var det många i den äldre generationen som högljutt försvarade invasionen.

Vänsterpartiet strävar efter ett samhälle byggt på solidaritet, jämlikhet och demokrati, utan klyftor mellan samhällsklasser och kön. På senare tid har man också intagit en ledande profil inom miljöfrågan. Viktigt för partiet är en stark offentlig sektor, samt ett välutbyggt socialt skyddsnät i form av sjukersättning, a-kassa och barnbidrag.

En av Vänsterpartiets mest tongivande partiledare var Gudrun Schyman, som ledde partiet till historiskt höga valresultat i valet 1998.

Nuvarande partiledaren Jonas Sjöstedt tillsattes år 2012.

Vänsterpartiet fick i valet 2014 21 representanter i riksdagen.